Idag suger livet big time. Jag har inga pengar, jag är förkyld som fan och jag måste ut och skotta!! Och jag måste städa för det ser ut som kriget här hemma. OCH jag har sett alla avsnitt av sex and the city och båda filmerna för femtonde gången och jag vill verkligen glömma bort hela serien och kunna se alla avsnitt en gång till. Jag borde kunna gå till en hypnotisör för det, om det är något jag vill lägga mina sista slantar på så är det det.

Annars då? Jag ska panta burkar för jag vill ha pengar. Skoj diggidoj. För ett tag sedan pantade jag alla burkar som fanns hos min bror, efter alla fester vi haft där. Det blev 134 kr, hör ni eller? det typ ingenting! En gång, för typ ett år sedan, pantade jag massa burkar hemifrån oss och ifrån pappas jobb och då fick jag ihop mer än 5oo kr, det är vad jag kallar lättförtjänta pengar. Så vill jag ha det.

Sa jag att jag är förkyld eller? jag har nyst (nysit?) fyra gånger sedan jag började skriva det här inlägget, sjukt osexigt. Det rinner massor med snor ur min näsa varje gång med. Också sjukt osexigt.

Nu till något roligare då: Felicia och jag åkte till Kalmar igår, jag fixade mina fransar och sedan gick vi på stan. Hittade snygga skor och en skitsnygg top från H&M men jag köpte inget av det? WHAT? jag ångrar mig. Iallafall, det var ju inte det som var det roliga i den här storyn. Det var så jävla halt ni vet, så vi höll på att köra av vägen, på riktigt, ingen jämförelse som typ "igår åt jag så jag sprack" och så sprack man inte för man kan inte spricka, utan vi var verkligen påväg ner i diket och vi skrek som fan och Felicia kunde inte styra bilen för den bara åkte till höger och vänster non stop precis som denna mening som inte haft en punkt på jättelänge. Punkt. Erkänn att ni typ slutade andas när ni läste? det gjorde jag nyss, när jag skrev den, för jag hade så mycket jag ville få fram på alldeles för kort tid. Iallafall, det var ju inte heller roligt utan det roliga kommer nu: Vi gick i Kalmar och så kommer det en jävla rövbög som sladdar på en 3o-väg, jag blev skitförbannad och kastade med min påse framför bilen som gamla tanter gör när de är arga ni vet? Fillan och jag gick och svor över dom där jävla sladdiga människorna som det finns fullt av i Vimmerby. Alltså jag och min systers man pratade om detta en gång, det vore ju sjukt kul att kasta något på bilen så de tror att dom typ har kört på ett barn. Jag ska köpa en mänsklig unge, ja alltså en oriktig men i mänsklig storlek såklart, och kasta när dom kommer och åker som jävla idioter. Jag skulle njuta verkligen. En gång ställde jag mig mitt i vägen när jag såg att det kom en såndär sladdare. Jag vägrade flytta på mig och han fick bromsa som fan när han insåg att jag hade bosatt mig där på vägen. Rätt åt honom. Eller henne. What ever.

Det som var roligt (nej jag har inte kommit till det än) var att Felicia och jag sladdade när vi kom till Storebro igen. Vi gjorde det med mening alltså, Felicia drog i handbromsen och styrde och grejer och jag satt bredvid och skrattade så jag tjöt. Innerst inne hoppades vi nog på att köra in i en snöhög för det vore så jävla roligt men vi gjorde aldrig det. Men hör ni eller? Vi hatar folk som sladdar och sedan gjorde vi det och det var skitkul. Vilken paradox va? MEN nu spräcker vi paradoxen: vi sladdade där det inte finns människor, eller hus. Vi körde på en stor parkering där det inte stod några bilar och parkeringen var jättestor så chansen att vi skulle köra in i ett hus eller köra på ett barn eller en gubbe var typ lika med noll. Men förstår ni, vi sladdade. Grejen är att jag har verkligen förutfattade meningar om folk som sladdar:

1. Alla kör fula gamla volvosar (det är ingen förutfattad mening för så är det typ)
2. Ingen av dem har ett liv, ett riktigt liv som är värt att leva, tycker jag. Och så är det (inte heller en förutfattad mening alltså)
3. Ingen är riktigt normal tror jag. Vem vill köra ihjäl en människa? det kanske de inte vill men
det medföljer liksom i köpet av sladdintresset ni vet, någon gång kommer någon köra ihjäl en människa. Tragiskt intresse om ni frågar mig (nej, detta är inte heller en förutfattad mening för chansen är större att man kör ihjäl en människa om man sladdar mitt i stan än om typ kollar på film eller något annat normalt som normala människor gör)

Det var bara tre förutfattade meningar, som visade sig att inte vara förutfattade i och för sig. Hur som helst, folk som sladdar i tätbebygda områden är idioter, rövhål, bajskorvar what ever, OKEJ? Felicia och jag är inga rövhål, eller idioter eller bajskorvar för vi sladdade där det var helt öde. Förstår ni min poäng? Folk får sladda för det är roligt, men det är inte roligt att sladda där det finns hus och människor och det är inte normalt att tycka att det är roligt att leka med andra människors liv (jag skiter i om ni leker med era egna, ni får gärna köra ihjäl er men kör inte ihjäl någon annan TACK). OKEJ IGEN? shit nu blev jag arg på idioterna som sladdar i stan. Får man hänga ut folk eller? jag vet vad dom heter faktiskt. Vore skitkul att få skriva typ såhär ju: jag tycker att *** ******** är en idiot som sladdar i stan. Den som knäcker koden om vem han är får en puss, för det är ett riktigt namn där under och han brukar sladda och jag ogillar honom.

Mmmm, nu går jag. Får ont i rumpan av att sitta på den här stolen, det beror nog på att jag legat i soffan och kollat sex and the city konstant i två veckor. Liggsår alltså. Fast nu har jag ju sittsår för jag sitter ju? whatever. HEJDÅ!




Här är min korvunge Tuva. Lilla plutt.. Tänk om lilla ungen skulle försvinna
för att det finns några jävla idioter som gillar att sladda? Då jävlar alltså.
Ska döda alla som sladdar i hela världen isåfall, bara för att vara värst.