Studentveckan var nog den bästa i mitt liv. Jag peppade studenten, festade med mina vänner, efterfestade tills klockan fem på morgonen och gick till skolan bakis så in helvete tre timmar senare för att fixa mina betyg. Jag och mina vänner pratade om livet, jag grät av glädje för att jag tillslut lämnade in min absolut sista svenskauppgift och lämnade därmed gymnasiets tråkiga delar bakom mig. Jag åkte till Linköping med Fillan och Sara fem minuter efter att jag fått tio ägg kastade i huvudet på femkampen men jag sket i vilket, för jag var fri från det som hållt mig fängslad det senaste halvåret så inte fan skulle jag gå omkring och tänka på dedär intorkade jävla äggen som prydde mitt ansikte, hår och mina kläder.

Amanda och jag satte oss på taket vid takluckan på bilen när vi skulle åka hem till Storebro efter paraden, där skrek vi som om ingen i världen kunde höra oss (faktum var att hälften av befolkning i Vimmerby befann sig på parkeringen utanför skolan, och alla hörde oss, men intefan brydde vi oss om det). En halvtimme senare när vi kom ut från den fullsmockade parkeringen hade vi nog sjungit/skrikit/whatever samma låt femtioelva gånger. Jag kunde inte prata men vad gjorde det? jag var fri.

Lyckoruset som infann sig var så jävla stort så att jag inte kunde greppa själva studentdagen när den väl var där. Jag kände mig inte sådär överlycklig eller superpepp på det, förrens vi hade sprungit ut och vi stod på vagnen innan vi skulle åka iväg. Therese och jag skriker i munnen på varandra "VI HAR FÖRHELVETE TAGIT STUDENTEN!!", då började jag störttjuta av lycka. Jag drack min champagneflaska jag fått av mamma på mindre än fem minuter och efter det var hela dagen en dimma full av både vin, cider och champagne men även kärlek, fina ord från familj, vänner och pojkvän.