Livet har sina vändningar, vissa värre än andra. Idag var det värre än det varit på länge. För två år och två dagar sedan kände jag samma känsla. Tomrummet efter någon, det var på mormors begravning. Idag hade vi vår egen begravning här hemma och det var fint trots att det innebar att ta farväl på riktigt.

Åkte tillbaks till stan vid fyra och träffade min pojk. Jag grät, sedan somnade vi. Shaloms pizza passade fint efter det, samtidigt som vi kollade på en dokumentär om någon rysk snubbe. Lurigt att något så ointressant får en på så mycket bättre tankar, days like these.

Konstigt inlägg. Men ja, jag ville väl mest tacka gudarna för min familj, mina vänner och min pojkvän.