day 14 - a memory
Det första jag kom och tänka på nu var en helt random kväll egentligen. Hur som helst, jag och Terese skulle ha fettkväll med pizza hemma hos henne i Södra Vi, och vi ligger i hennes säng och gråter av skratt efter att ha kollat på PP i skolkatalogerna sedan han gick på AL, pluttungen. Iallafall, vi åker och köper pizza och åker på lite sightseeing i Södra Vi, hahah. Åkte tillbaks till henne, och började äta. Mina vänner vet att jag äter en pizza på typ tio minuter, och ja, tio minuter efter att vi satt oss vid bordet hade jag ätit upp. Terese, som alltid börjar med kanterna, hade inte ens ätit två hela bitar av sin pizza. Jag blev så jävla mätt så att jag höll på att dö, jag skojar inte. Jag knäpper upp byxorna, lägger mig i horisontalläge och typ ber till Terese att sluta äta för jag kommer spy om jag hör någon annan smaska på en pizza typ. Jag ligger och kallsvettas, ber till alla möjliga övre makter om att låta mig gå och spy typ. Men den saken kom ju inte på frågan efter som Terese har fobi för spyor, no kidding. Hur som helst, jag överlevde och jag får ett sms av PP och han frågar om vi kan åka och hämta honom och Anton i Vimmerby. Sagt och gjort, vi åker och hämtar dom, och det första PP säger till Anton när dom sätter sig i bilen är "ah alltså, vi får ju se om vi överlever denhär resan". Mina vänner, eller människor över lag, brukar alltid säga att jag kör så jävla fort. Hur som helst, dom åker tillbaks till Södra Vi med oss och byebye med dom. Terese och jag åker hem igen och gör... jag vet inte vad vi gör. Eller jo, under denna tid satt Tereses syster, Emelie i rullstol för sitt opererade knä och detta tyckte jag var så jävla roligt så jag dog varje gång jag såg henne.
Aja, när jag skulle åka hem åker PP med mig till stan, och en timme senare går vi ut och går av nån konstig anledning. Vi gick tjugo varv runt Bullerbyn, pratar om allt och inget och ah.. livet kändes fint. Det var lite kaos i mitt liv just då, och han ville inte att jag skulle åka hem ensam eftersom jag typ var out of control, så vi gick ut och gick istället.... i fem-sex timmar. Lite innan fem på morgonen kom jag hem, och ja.. den kvällen och natten tänker jag ofta på. Tror det var då allt bröjade, utan att någon av oss visste det. En cprolig kväll med Terese och en lång, kall och konstig kväll med PP. Klart man älskar sånna fina minnen? lite konstigt att jag delade med mig av det här däremot, men jag kom och tänka på detta när jag skulle berätta om ett minne. Så enjoy people, nu har ni slösat ett par minuter av era liv för att läsa detta ;)
Stekig tjej på Öland!
Två muppar i en hiss någonstans där ingen vet.
<3