heartbeats

Kärlek är obeskrivligt, jag vet inte hur jag ska säga det och jag hatar olycklig kärlek. Nu är jag ju inte olycklig som tur är, men jag har läst så mycket om olyckliga själar senaste tiden att jag inte vet vad jag ska säga, tänka eller göra. Jag har en underbar pojkvän som jag har spenderat hela sommaren med, varje natt har han hållt sina stora armar omkring mig och varje morgon har jag vaknat till hans pussar (om han inte mumlar, snarkar eller sparkar mig i sömnen förstås). Jag tackar alla övre makter för att jag har träffat en sådan fin människa och jag försöker visa min kärlek på alla möjliga sätt.

Häromdagen fick jag ett D till mitt Thomas Sabo, och igår när han tröstade mig när jag låg och var ledsen i hans famn så sa han "kom ihåg varför jag gav dig berlocken, det var för att du aldrig skulle glömma bort att jag finns här för dig oavsett om jag är långt borta eller nära, och att jag är förevigt din". Hur kan man hitta en sådan fin människa undrar jag? nu vet jag ju faktiskt vart jag hittade honom och hur mycket vi gick igenom för att detta skulle hålla i början men jag ångrar inte en sekund. Vi har samma mål, drömmar och visioner. Vi har samma humor och vi kan skratta åt och med varandra tills vi får ont i magen. Vi vill dock aldrig gå upp samma tid på morgonen och vi vill inte kolla på samma program på TV. och vi vill absolut inte kolla på samma serier så länge det inte är Prison Break för då är vi som klistrade framför TVn båda två. Han skrattar åt mina val av böcker som Elsas Mode, Guccikrigen och Ego Woman. Jag fascineras dock av hans val av böcker som är både allmänbildande och realistiskt historiska böcker. Han brukar dessutom kolla lite förundrat på mig när jag läser bloggar, kollar skor och läser tidningar hela dagarna, men vad gör det? Han är värd allt det fina i världen och jag skulle kunna springa till månen och tillbaks för att bevisa det, men jag tror han har förstått och det är det viktigaste. Varför jag egentligen skrev detta långa, ganska osammanhängande och lite flummiga inlägg vet jag inte riktigt, men jag ville väl beskriva min kärlek på världens mest oromantiska sätt eller något? jag lyckades ju iallafall. Godnatt.



Kommentarer
Postat av: Lovisa

Är så glad för din skull! Älskar när ens vänner är lyckligt kära :D



(Jag kunde ju aldrig stava rätt på din bloggadress och trodde den var borta, sedan dess brukar jag glömma bort att den finns) :o :)

2011-09-09 @ 20:39:50
URL: http://lovisaglennfalk.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0