Tänker såklart lägga upp bilder från Serbien men jag har inte dem här så därför berättar jag istället, för jag antar att ni är skitnyfikna? heeehe.

Vad berättar man ens? hmm.. Jag slutade aldrig förvånas över hur staden såg ut. Fina hus, om de inte hade rasat ihop såklart, mysiga gator, massor med uteserveringar, gamla söta ihopskrumpna tanter, hemlösa plutthundar och pluttkatter som jag ville pussa på (Damir sa att jag inte fick, annars hade jag gjort det och förmodligen tagit med dem hem), vi åt cevapi, burek, baklava och drack vaniljmilkshakes, gott vin och måttligt god öl. Vi lekte turister (eller ja... vi var turister, iallafall jag) och tog bilder på kyrkor, hus, vattnet, stranden osv.

(Lovisa, radbrytningen här är till dig för jag vet att du inte gillar när jag skriver meterlånga texter utan blankrader, hoho)

Vi gick på marknad och köpte billig närodlad frukt (cred to me för att jag stödjer Serbiens bönder!!) och jag tappade andan när jag såg häst och vagn, "det är 2000-talet Damme, vad är det där?!!!" men sedan sansade jag mig och tänkte att jag gillar det, häst och vagn alltså. Snacka om miljömedvetet transportmedel liksom, inte supersnabbt kanske, snarare skitsegt men ändå, det får ta sin tid ibland. Jag såg typ 20 gubbar som åkte där med sin polle och sin vagn fullproppad med grönsaker, frukter och annat gojs. Utöver det solade vi, och jag försökte lära mig serbiska men min man tröttnade ganska fort eftersom jag var sämre på det än jag var på franska i högstadiet (IG all over). Utöver det njöt vi av vår lediga tid tillsammans. Vi myste, tog pussbilder, höll varandra i handen och såg solen gå ner över Zrenjanin.

Nu luktar det hembakad pizza här hos familjen Timotijevic, och jag har skrivkramp så därför avslutar jag här. Eller nä, vill såklart säga att min man är så fin och gjorde resan så jävla minnesvärd!! ♥