Jag heter Cornelia Johansson, världens enligt mig tråkigaste namn. Jag läser sista året på samhällsinriktningen och jag frågar mig själv varje dag hur jag ska lyckas komma in på juridiklinjen om ett år. Det är vad jag vill bli iallafall, jurist. Om jag inte blir det så kommer jag vara en av dom som sitter på ica och jobbar. Inget fel med det egentligen, men det är väl kanske inte det jag vill göra. Annars är jag en ganska trevlig person, iallafall mot dom som förtjänar det. Om det finns någon som inte förtjänar det så är jag ganska bra på att visa det. Det är ju ingen bra egenskap direkt, men sån är jag. Jag har världens sjukaste humörssvängningar, det går från toppenhumör till nära-döden-ilska på typ fem minuter, no kidding. Jag har förövrigt väldigt svårt att lita på folk. Det krävs jävligt mycket om jag ska kunna lita på någon fullt ut, men det krävs jävligt lite för att all tillit ska försvinna igen. Nog om tråkigheter. Jag har däremot ganska tråkig humor, skrattar åt det mesta faktiskt. Älskar att festa med mina vänner, men det finns nog inget som går upp emot en myskväll hemma. Ligga i någons famn till man somnar. Love it. Något annat jag älskar är mat, typ allt som inte är sött. Är världens saltlover, jag blir aldrig sötsugen. Skulle kunna leva på chips och sånt skit. Helt underbart att jag har en matsmältning like heaven då, haha. Annars älskar jag att resa och typ lyssna på musik - trance och hardstyle. Skulle kunna lyssna helt tiden ni vet, tröttnar aldrig. En dröm jag har haft sedan barnsben är att gå på raveparty, mer specifikt; Qlimax. Den drömmen har inte gått i uppfyllelse än, men det kommer. Till något helt annat; jag älskar händer och nyckelben på killar. Finns inget finare tror jag. Ögon toppar ju också listan förstås. Utöver detta så känns livet ganska onödigt at the moment, men det går ju upp och ner, som med allt annat. När jag blir stor (ja, jag är fortfarande liten) ska jag leva ett liv där krav inte existerar. Jag ska ha pengar så det räcker och blir över, och jag ska vara rik på erfarenheter. Jag ska inte vara i behov av någon klocka eller ha någon som helst tidsuppfattning, utan jag ska kunna göra det jag känner för oavsett tid, dag eller månad. Hur jag ska lyckas med detta vet jag inte, men det är morgondagens problem.