Om en vecka har jag avverkat första dagen på min väg till en fet ekonomi. Jag ska börja tvåan på gymnasiet och jag valde samsam just för att det är det jag vill. Jag kommer gå helt ensam, nästan. mina närmsta vänner ska gå media. Jag ska gå utan dom nu, i två år framöver, yeah big deal tänker ni nu men ja, för mig är det en big deal. Jag vet att jag kommer förlora kontakt med många av mina vänner pga detta. men jag kommer kämpa som ett jävla djur, som en jude på en cykel i berlin under andra världskriget, för att lyckas uppnå mitt mål. Jag SKA gå ut med toppbetyg, med eller utan mina vänners hjälp. Men jag vet, och det vet alla andra också, att det inte kommer ske utan svett & tårar. Som matten tillexempel, hur i helvete hade jag klarat matten utan emmas hjälp? jaja, mattestugan.. men vem peppade mig på lektionerna? the one and only emma persson! vem ska överhuvudtaget peppa mig till att göra bra ifrån mig nu? nu när jag vet att jag kommer vara liiiite utanför mina mediakompisar, liiiite bortom deras intresse. jag har flera gånger under sommaren velat byta till media, just för att känna mina vänners närhet två år till. men nej, jag tog tag i mitt jävla liv, försökte iallafall, och stod fast vid mitt beslut. det svider vid tanken av att vi börjar skolan om en vecka, men jag ska fan försöka. eller som sebastian säger; "du ska fan lyckas!" och ja, det ska jag. och somsagt, med eller utan mina vänners hjälp. jag hoppas med hela mitt hjärta, att jag & mina vänner har samma kontakt som innan, att de om möjligt kommer peppa mig mer nu, när jag går ensam. sånt som återstår att se helt enkelt.. det hjälper inte att jag sitter framför en jävla dator och uttrycker mina känslor men jag kände att jag behövde skriva av mig lite, för att själv reda ut vad jag ältar över hela tiden, och nu har jag fått reda på det. men somsagt, jag ska lyckas, för jag är fan inte den som ger upp i första taget.