... som mamma skulle sagt.
Jag och Sebbis köpte blommor till henne idag, hennes favoriter. hon är milt sagt värd det efter allt hon gått igenom de senaste veckorna. förstår inte hur fan hon orkar egentligen. att hon är en riktig jävla fighter är det ju inge tvivel om.
pappa och jag åkte förbi mormor idag också.. dethär känns inte rätt. mamma och jag konstaterade igår att man lever i en bubbla just nu. det mesta är osäkert, och en begravning är redan planerad, och det blir förmodligen två till snart..
jag, freddan och lovisa satt och pratade om just sånnahär situationer idag, när någon i ens närhet går bort. eller i mitt fall, när fler i min mammas närhet gått bort under väldigt kort tid. då vet man inte hur man ska tolka livet riktigt? det är så jävla orättvist. men som emma säger; alla genomgår detta, fler än en gång i livet. och man lär sig faktiskt hur man ska hantera en sånhär sak. nu är det dock jävla nära mellan pärleportarna, och det suger.

förlåt för mitt deep-shit-talk just nu alltså. tackar de som står mig nära för allt stöd. och extra stort tack till Sebastian som finns där som en röd tråd, vilken tid på dygnet som helst. you are amazing ♥