Alltså. Nu är det såhär. HAHA.... jag har fått jobb, skitkul och sådär, men det ligger i världens ände. Elin trodde det var utomlands men så kul ska vi inte ha, tyvärr. Jobbet ligger i Vetlanda, ja jag vet, say whaaat? vad hände? Historien är inte så komplicerad faktiskt, några vänner till familjen bor där och har företag och grejer och de behövde folk, jag behövde jobb, jobbet var roligt, jag var duktig, ja ni förstår resten. Och vet ni det bästa? det är på en industri. Nu satte ni kanske kaffet i halsen men det är ju apbra lön och jag har träningsvärk redan efter två dagar. Jag behöver inte köpa träningskort alltså, hehe? bär massa tunga grejer och sådär. På sant, jag sitter inte still en minut och det är skitbra ju!

Alla har frågat vad Damir säger om att jag jobbar där. EEEH ja vafan skulle han säga? att jag ska stanna hemma arbetslös istället? att jag inte kommer klara av det? att jag inte får jobba för långt bort? nä va. Han blev glad för min skull såklart, tills han lät lite fundersam och sa "ja om du kommer hem på helgerna förstås...." och det är klart jag gör. Ska ju inte flytta liksom, bara jobba i världens ände, he-he. Och i sommar ska jag jobba i Vimmerby, om ni ville veta. Vilket ni ville såklart.

NÄÄ men nu vet ni ju det också. Puss och hej och tack

Tänkte svara på tre tidigare kommentarer jag fått;

Nattis: du hade tyvärr fel gällande namnet men det förslaget verkar vara poppis ;) Resten svarar jag på på din blogg, och ni som läser min blogg och vill ha grymt pepptalk när det gäller träning, eller ja livet över huvud taget, läs denna blogg! Bilderna.... mm, vilken kropp haaah? CHECK IT OUT; http://nathalielennartson.blogspot.com/

Lovisa: Ja just det, mina advokatdrömmar. De flesta i min omgivning vet att en av mina högsta drömmar är att bli jurist. Detta började i sjuan-åttan och då ville jag bli åklagare eftersom jag alltid hamnar i ganska hektiska diskussioner som jag har en förmåga att vinna, sedan var jag inne på advokat men nu är jag tillbaks på åklagare igen. Vore så fett att snacka ner en våldtäktsman eller något annat hemskt i ett fall, är ni med mig? Skulle aldrig kunna försvara någon som har gjort fel, inte för att det riktigt är det som är syftet heller, men jag vägrar föra dennes ord i en rättegång, punkt slut. Åklagare däremot, det är drömmen. Men eftersom det krävs toppbetyg så släppte jag väl drömmen succesivt under gymnasiet eftersom mina betyg inte gick att jämföra med det som krävdes. Jag ska självklart göra högskoleprovet och jag hoppas för mitt liv att jag klarar det med så pass många poäng att jag kommer in på juridiklinjen, då helst på Stockholms universitet/Uppsala universitet eftersom det är i Stockholm jag vill bo. Funkar inte det så gillar jag ju psykologi, läste ju som bekant en fristående kurs i psykologi nu i höstas och det var så jävla intressant verkligen. Det skulle vara något för dig Lovisa, man får lära sig aphäftiga grejer! Men ja, min professor på universitetet sa att om jag vill hålla på med att hjälpa människor med olika psykiska problem så ska jag satsa på socionomutbildningen och den sökte jag faktiskt i våras och hör och häpna: jag var 21 reserv (jag hade räknat med typ 1000000 reserv för jag trodde inte att mina betyg skulle räcka så långt)!! Inget att jubla över tycker ni, men jag blev så jävla glad alltså.. Så ja, här fick du svar Lovisa, juristdrömmen finns fortfarande men den drömmen delar plats med psykologin.

Anynom: Någon frågade om jag var aggressiv, haha? Jo jag har fått höra det och vet själv att jag kan stinga för småsaker, typ irriterande människor, folk som är nazister och andra jävla översittartyper som tror sig äga världen och folk som över huvud taget beter sig som idioter, detta är väl i och för sig normalt för de flesta människor men så fort jag ser två specifika killar hemmahörande i Vimmerby så blir jag arg och då är jag aldrig tyst, jag säger alltid något som får dem irriterande och jag gör det såklart alltid när de är i närheten och hör vad jag säger. Jag är alltså en av dem som ofta visar att jag blir arg också men det gör jag inte alltid medvetet, förstår ni? jag får höra att man ofta ser på mig när jag är arg och det stämmer nog, så är de flesta i min familj så det e väl nåt som ligget i generna, haha. Nä men, jag har aldrig haft svårt eller varit rädd för att hamna i diskussioner för jag har som sagt talet på min sida så jag snackar mig ofta ur problem eller liknande. Jag har dock aldrig slagits typ... så om någon där ute vill knäcka mig så ska man skippa snacket och börja mata slag istället, för då vinner ni, höhö nu lät jag riktigt cool. Eller mesig snarare, ni fattar.

Men sedan är det såhär också, pappa lärde mig att "man kan vinna slaget men förlora kriget" och jag har nog gjort båda delarna tror jag. I en fråga om moral t.ex. där kan man vinna slaget men förlora kriget, förstår ni uttrycket? en mobbare vinner ofta slaget om denne "lyckas" med att få den mobbade att gå hem från skolan, men förlorar kriget eftersom denne står kvar som mobbaren. Shit jag suger på att förklara, men det har lärt mig mycket. Jag försöker att bara ge mig in i diskussioner där jag vet att jag kommer vinna både slaget och kriget, om inte så förlorar jag hellre slaget än att förlora kriget. Där en jävligt stor skillnad på att vinna och vinna beroende på i vilken situation man befinner sig.

Ja hörrni, nu fick ni ett seriöst inlägg för en gångs skull.

Everyday I'm shuffelin'