Igår gifte sig som bekant vår egen kronprinsessa Victoria, och jag satt som klistrad framför tv:n efter jobbet. Det var fina klänningar, vackra prinsar och prinsessor, drottningar och kungar. Den nästintill oidentifierbara känslan mellan att skratta och gråta infann sig, framför allt under självaste cermonin. Jag har aldrig varit ett speciellt stort fan av monarkin, jag har inte heller intresserat mig så mycket kring hysterin omkring kungafamiljen, men den tvåhundraåriga släkten Bernadotte är utan tvivel betydelsefull för landet. Det var väl först igår, i tvsoffan som jag insåg att detta faktiskt är vår kommande drottning och hennes man, Sveriges blivande kung som har gift sig. Klart som korvspad att detta är viktigt, även om man inte är en monarkifantast som blondinbella. Nä, finast och viktigast av allt var utan tvivel Daniels tal till Victoria, helt sinnessjukt. Ja, om ni inte såg det så måste ni kolla här;